Här följer ett axplock av de bostadsområden Småa skapat från 1930- till 1980-talet.
I den säljbroschyr som presenterade Norra Ängby kunde man läsa: "Ängby småstugeområde är beläget i Bromma församling. Busslinje nr 71 från Kungsbroplan till Ängbytorg. Restid ca 25 minuter och avgift 25 öre samt 35 utan kuponger". Det var ett stort område där självbyggare under åren 1930–1937 grävde grunder och spikade ihop 1.322 hus.
Under påverkan av funktionalismen byggdes husen från och med 1932 med sadeltak och en flack takvinkel. Övervåningen fick därmed en större golvyta samt full takhöjd. Som kuriositet kan nämnas att ett av husen vid ett tillfälle besöktes av det engelska kungaparet, som ville se den typiska svenska trädgårdsstaden.
De ursprungliga hus som byggdes 1933 i Tallkrogen i Enskede hade en yta på 50–70 kvm, fördelade på tre rum och kök. Badrummet var beläget i källaren. I en del av husen har senare inretts bostadsrum i källaren.
Stadsplanens traditionella rutnät mjukades i Tallkrogen upp genom att en väg drogs i en cirkel genom området. Det påstås att planerarna påverkades av löparbanorna i Berlins olympiastadion.
På 1950-talet gick man från de traditionella rutnätsplanerna. Bebyggelse, gator och vägar anpassades till terrängen varigenom områdena fick en mjukare karaktär. Det blev också möjligt att bygga med större variation, vilket Småa-området i Bagarmossen är ett bra exempel på. Här byggdes 362 hus under åren 1953–1955.
Nya hustyper kom fram som resultat av bostadsvaneundersökningar och utredningar om hemarbetets rationalisering. "Avsikten är att skapa ett hem som är lättskött och samtidigt smidigt kan anpassas efter familjens behov".
Detta var under 1950-talet en av Stockholms snabbast växande förorter. Det berodde inte minst på tunnelbanans utbyggnad. 1957 byggdes här ett område i Småa-regi om 152 lägenheter.
Långt in på 1950-talet utförde självbyggarna själva alla schaktningsarbeten på tomten. Under 1960- och 1970-talen introducerade Småa källarlösa hus. Ett exempel på detta är de hus som byggdes i Bredäng under åren 1963–1965. För varje hustyp fanns en principskiss för hur trädgårdarna borde anläggas. De har sedan vårdats så väl att området i dag är en trädgårdsstad i ordets bästa bemärkelse.
1968 uppfördes 356 småhus i en gammal kulturbygd i Skärholmen. Området är ett fint exempel på betydelsen av blandad bebyggelse, med såväl självbyggda som nyckelfärdiga småhus. Många köpare var vid det här tillfället inte intresserade av eget arbete varför Småa lät uppföra en del helt nyckelfärdiga hus.
Vid Spånga kyrka ligger området Sörgården. Här lät Småa under 1970 uppföra 76 vinkelformade hus i lättbetong. Grundläggningen skedde på plintar.
Hässelby blev åter aktuellt för bostadsbyggnation i Småa-regi i början av 1970-talet. Under åren 1971-1975 uppfördes 1.500 småhus i Hässelby Villastad. Det handlade om såväl en starkt kuperad terräng som skogbevuxen mark och åkermark. Hälften av husen byggdes av självbyggare och hälften såldes nyckelfärdiga.
När Kista blev aktuellt i början av 1980-talet prövades ett nytt grepp. Här skulle byggas 771 småhus och Småa engagerade tre olika arkitektgrupper för att få en variation i området när det gällde fasader och färgsättning. Carl Nyréns arkitektkontor, Bröderna Alsén arkitektkontor samt Småas arkitektkontor medverkade vid utformningen av områdets rad- och parhus.
153 småhus uppfördes av självbyggare i Skarpa by under 1985-1986. Husen har fått många detaljer i tidens anda.
Just i Skarpnäck kan man göra en jämförelse med de första självbyggarhusen och se kontrasterna. Inte långt härifrån byggdes i Pungpinan under Småas första verksamhetsår, 1927, samma typ av hus som i Olovslund i Bromma.
Under slutet av 1980-talet och början av 90-talet byggdes huvudparten av Småas hus i kranskommunerna Ekerö, Botkyrka, Salem, Nynäshamn, Tyresö, Huddinge, Nacka, Värmdö, Järfälla, Sollentuna, Vallentuna och Upplands Väsby.
Efter finans-och fastighetskrisen i början av 1990-talet följde en djup lågkonjunktur samtidigt som de tidigare generösa statliga bidragen till bostadsbyggande avvecklades. Förutsättningarna ändrades radikalt till att bostadsbyggandet kom att få verka på marknadens villkor.
Efterfrågan på bostäder sjönk och därmed sjönk även bostadsproduktionen till en av de lägsta under hela 1900-talet, stora resurser i byggandet avvecklades. Kommunernas planberedskap minskade. Småa färdigställde endast 14 bostäder 1994.
Under hela 1990-talet skedde samtidigt en stor inflyttning till Stockholmsområdet. Mot slutet, när lågkonjunkturen släppt och räntenivån i Sverige sjunkit, uppstod en kraftig efterfrågeökning på bostäder och Stockholmsområdet befann sig i bostadsbrist med påföljande kraftiga prisstegringar på såväl bostäder som på tomtmark, byggmaterial och entreprenader.