Historien om Småa – Småstugebyrån / Stockholms stads småhusavdelning

Småas andra projekt heter Pungpinan och uppfördes 1927.

Redan på 1920-talet rådde stor bostadsbrist i Stockholm. Hus byggdes, men krävde höga kontantinsatser som få hade råd med. Politikern och rektorn John Hedström kom med den smarta idén om att vem som helst skulle kunna byta kontantinsatsen mot sin egen arbetskraft. Våren 1927 sattes de första spadarna i jorden i Olovslund och Stockholms Stads Småstugebyrå föddes. Resten är Stockholmsk historia.

Bostadsbristen i Stockholm i början av 1900-talet drabbade i första hand de ekonomiskt svagare medborgarna. I ett försök att ge alla en chans till en bostad byggde Stockholms stad fullt färdigställda trädgårdsstäder i utkanten av innerstaden. Men då bostäderna krävde en kontant insats på 30 % av sitt värde, bosatte sig istället mer välbärgade invånare där. I ett nytt försök av staden att skaffa fram bostäder upprättades enklare hyresbaracker, men de kunde inte tillgodose det grundläggande behovet av en sund och billig bostad. Bostadsbristen var fortfarande ett faktum.

Självbyggare, ett nytt begrepp på 1920-talet

John Hedström var rektor vid Östermalms läroverk och aktiv inom politiken. 1924 förankrade han den briljanta idén att medborgare med mindre kontanta medel skulle kunna växla in sin arbetskraft mot bostadens kontantinsats. På hösten 1926 accepterades förslaget, men i första hand som ett experiment om 200 bostäder att uppföra i Olovslund och Skarpnäck. Så snart klartecken var gett upprättades Stockholms Stads Småstugebyrå för att organisera arbetet och ordna med tomträtter och lagfart. Startskottet för självbyggeriet och Småstugebyråns verksamhet hade gått. Familjer som var intresserade av att bli självbyggare eller "egnahemsbyggare" anmälde sitt intresse till Stockholms stad. Staden gjorde sedan ett urval där personliga kvalifikationer vägde mer än ekonomiska och de erbjöd självbyggarna en belåningsgrad upp till 90 % med en avbetalning på 30 år.

Från tomt till hus på åtta månader

Våren 1927 satte de första självbyggarna spadarna i jorden. Innan dess hade de fått detaljerade ritningar och instruktioner kring varje moment. Allt material var standardiserat och levererades i monteringsfärdigt skick. Husstommarna kom i hela stycken från fabrik och vid stomresning fanns hjälp från auktoriserade husmontörer. Installation av ledningar för vatten, avlopp, el och gas gjordes av fackutbildade yrkesmän som förmedlades av Stockholms stad. På plats fanns även handledare från staden som kom med tips och handfasta råd. Efter fem månaders arbete kunde självbyggarna flytta in i sina nya hem, men en del arbete med bland annat tapeter och lister återstod fortfarande. Efter ungefär åtta månader var husen fullt färdigställda.

Innan det standardiserade materialet började användas av självbyggarna genomgick det en testperiod när några av Stockholms stads tjänstemän byggde sina egna hem i Smedsslätten.

Självbyggarna fick även hjälp av en trädgårdskonsulent att planera sina tomter. Det var väldigt tydliga riktlinjer från Stockholms stad kring hur tomterna skulle formges med allt från vårdträd, buskar, häckar och staket – allt för att skapa en enhetlighet och ett lugnt uttryck i området. Självklart fanns det utrymme för en personligt präglad tomt med nivåskillnader, planteringar och trädgårdsland som togs fram efter den specifika tomtens förutsättningar och de boendes önskemål redan på den tiden.

"Oscar och Greta och huset de byggde" - En dokumentär om livet som självbyggare på 1930-talet

Tidigare i år sändes dokumentären "Oscar och Greta och huset de byggde" på SVT. Tom Alandhs dokumentärfilm handlar om fosterföräldrarna Oscar och Greta som var självbyggare och byggde ett eget hus i Norra Ängby, Bromma, under mitten av 1930-talet.
.
Under 1927-1994 var Småa en del av Stockholms Stad, då under namnet Småstugebyrån. Under åren 1935-1942 upplät Småstugebyrån cirka 1320 hus i Norra Ängby, samtliga genom självbyggeri.
.

Se dokumentären här!